Vill men det går inte… Eller?!?

2013 är mitt och Tiras tävlingsår… Ambitionen var och är? att vi ska satsa och träna mer än tidigare, vi ska etablera oss i elitklass, vi ska få cert och sträva mot SM-poäng! Allt har väl inte blivit precis enligt plan… Vissa saker har blivit bättre än plan! Jag är oerhört stolt, glad och nöjd över vårt bruksprovschampionat (som jag ff inte anmält till SKK… *skäms*…) det krävdes bara sju tävlingar i elitklass, nu heter hon SEBUCH SEUCH Korad Busligans Tiramisu!!!

Men så är det vissa saker som inte har blivit så bra hittills under vår tävlingssäsong.

Jag liksom många andra lider av ständig brist på tid. Maj månad har varit bokad i princip varje minut. Barnen har sina aktiviteter som karate, fotbollsträning, fotbollsmatcher och klassfotboll. Tre aktiviteter per kväll är inget ovanligt denna ljuvliga vårmånad. Vi har ny organisation på jobbet som för mig innebär delvis nya arbetsuppgifter och utökat ansvar. Kära svärmors bortgång och allt vad det innebär med sorg, begravning, bodelning… En lång härlig kelpiehelg i Skåne hos goa Lena och Affe. Å faktiskt hela tre tävlingar har vi gjort i maj Tira och jag!!! Fyra med DM! Nåja allt detta och ganska mycket mer därtill har gjort att träning med Tira har fått stryka på foten, och när jag väl har tränat så har jag inte alla ggr varit någon speciellt duktig hundtränare… stressad och ofokuserad. Jag har då och då tränat för att jag måste inför en kommande tävling, inte alltid för att jag vill… För mig är det troliga förklaringar eller bortförklaringar?! till att våra tävlingsresultat går åt helt fel håll.

Jag vill, jag har ambitioner men det går inte! Två pinnar bort, struliga bakspårsupptag och bitvis hemsk lydnad är vad vi haft de senaste tre tävlingarna. Vi fick till championatet i Grums och sedan gick luften ur oss totalt! Vad händer? Ok, naturligtvis har jag funderat och våndats en del över detta. Min teori är nr 1 alla kategorier – om inte jag är i fas och klarar av att fokusera fullt ut och tänka rätt positiva tankar då kan jag ju knappast förvänta mig eller kräva att min hund ska göra det! Så nu gäller det inför helgen att jag skärper till mig och tror på min hund, att jag tror på oss och att jag gör rätt saker för att lotsa Tira rätt! Det är mitt ansvar. Jag lovar jag ska göra mitt bästa för jag vet att vi kan, jag vet att vi har kapacitet! Men målen är inte riktigt så högt satta denna gång, nu vill jag bara lyckas vända på trenden… Fegt?!? Ja kanske.

Framöver måste jag få till mer kommenderingsträning, högtalaren till IPhonen är bra men levande tävlingsledare är bättre 😉 – Jag måste träna mer tillsammans med andra! Jag måste träna mer, speciellt innan tävling – Tira är inte en hund som vilas i form. Å flera moment måste vi förbättra och göra säkrare. Likaså måste jag köra mer uppvärmning innan vi går in på tävlingsplan (jag har fegat ur här när det är varmt av rädsla att hunden ska bli trött), Tira går som bäst efter att ha kört ett program. Just nu är bäst att tillägga, för det kan ju ändras naturligtvis!

Nej, nu ska vi åka till svärmors lägenhet och göra en insats, sedan kanske vi hinner skrapa lite färg på huset innan jag ska träffa Louise och Catrin för att träna. Momenten med höga koefficienter står på agendan, momenten som kommer först, våra svaga moment – fritt följ, inkallning, framåtsändande och kryp! Kanske kan få till minst ett spårupptag åt vänster mot huvudriktningen… Å ett pinnspår!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vill men det går inte… Eller?!?

  1. Roger Meller skriver:

    Nej Stina, det är inte fegt! Det är sunt förnuft! Det är de små, små målinriktade stegen som gör susen ; )
    Kämpa på, dock utan att stressa…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *